ni vet när man har ångest inför något
men ändå biter ihop och tar sig igenom det hela
utan att överhuvudtaget känna efter
man helt enkelt bara kör på
och sen när man väl sitter där efteråt
när man har bitit så hårt och så länge
att man har börjat få ont i käkarna
och har tid för att tänka efter
känna efter
och att andas ut
då bara känner man hur allt brister
det knyter sig i halsen
och luften man andas in ger liksom ingen effekt längre
tårarna bara rinner
och rinner
det vill aldrig sluta forsa
det är inte du själv som styr din kropp längre
dina känslor
det finns ingen ork kvar
inte till någonting
man orkar inte ens tänka på att man måste äta
är det när dom här tillfällena händer
mer och mer ofta
när man känner sig som mest nere
och liksom fast i sig själv
är det då som man kanske ska börja tänka efter
sparka lite bak ut
och helt plötsligt börja tänka på sig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar